Dum Spiro Spero

Jag skriver inte så mycket i bloggen längre för jag har skaffat mig ett så kallat socialt liv, de vill säga att jag jobbar, hänger med familjen och försöker få tid för att umgås med vänner och även prata med S. Det är höst och nu ska man ju "normalt" bli deprimerad och vist så känner jag den krypande svara ångensten komma men jag har lyckats parera jäkligt bra och jag känner mig inte så deppig, jag är stolt över mig själv. Dock så fins det andra saker som gör att man inte är så glad hela tiden, tex så befinner sig den tjejen jag tycker bäst om i ett annat land och de vill jag ändra på men det går ju inte, sen vill jag ju ha pengar så jag kan åka och hälsa på henne och då måste jag ju jobba, Usch jag tycker inte om att jobba.
Nu sitter jag och dricker kaffe och tittar ut genom fönstret och ser hur löven överger träden och de luktar så där gott som de bara kan göra på hösten. Jag ska snart åka och träna och jag tänkte ta en promenad med min söta vove ikväll och bara låta kylan krypa in under lagrena med kläder, då ska jag titta upp på himlen (för jag hoppas på en stjärnklar kväll) och titta på stjärnorna och drömma mig bort, bort till ett annat land och där är allt varmt och skönt! För det är ändå de hösten handlar om, att drömma och att längta till sommaren.

Jävlar anamma, jävla kyckling, hej då!